Månljus - månar om dig & andevärlden
Artikel från NSD| 06-04-15  av Jeanette Bergström

För 100 år sedan hade jag väl blivit bränd på bål?

LULEÅ Barbro Ljungbergs farfar var en riktig trollgubbe. Han kunde få kontakt med andevärlden och hjälpte oroliga andar över till andra sidan för att skapa lugn i husen. Länge vägrade hon att inse att hon ärvt hans förmåga.När hon väl tagit till sig gåvan så har hon inget emot att beskrivas som en modern häxa. - Om jag levt för några 100 år sedan hade jag väl blivit bränd på bål, säger hon och skrattar.

För Barbro Ljungberg, Boden, har kontakter med andevärlden aldrig varit någon konstigt. Tvärtom. Under hela sin uppväxt så har hon sett hur hennes farfar städat ut spöken ur hus. 
Tidigare så bodde man flera generationer tillsammans på stora gårdar. När någon äldre var på väg att dö så fick denne flytta ut till ett härbre, eftersom man inte ville att barnen skulle behöva se den döende. Detta fick till följd att många tvingades dö ensamma, berättar hon och fortsätter:

- Som barn hörde jag farfar berätta om hur han kallades till ett härbre. Det smällde i väggar och dörrar och gjorde det omöjligt att visats där, det var tydligt någon ande som inte lämnat härbret. Farfar sov en natt där, och under natten hade spöket visat sig för honom. När morgonen kom så hade spöket lämnat härbret och det blev lugnt där igen. 

- Ofta är det något de vill, eller något de saknar. Ibland har de ett budskap att lämna till de som fortfarande lever, förklarar hon. 

För henne själv tog det ett tag innan hon erkände för sig själv att hon hade förmågan. 
- När jag var i 20-årsåldern blev jag nyfiken och sökte upp spåkvinnor för att bli spådd. Det märkliga var att åtta av tio sa att jag lika gärna kunde spara mina pengar och spå själv, jag hade ju redan förmågan. Det där ville jag inte riktigt tro på. Men så småningom köpte jag ändå en kortlek och började spå familj och vänner. Allt slog in! 

Vid ett tillfälle tog hon kontakt med Doris Palo i Luleå, eftersom hon hört talas om hennes förmåga att få kontakt med andevärlden. 

- Hon satte sig och trummade på bordet, precis som min farfar brukade göra. ?Varför gör du inte det här själv. Du har mycket healing i dina fingrar?, sa hon via farfar. Jag ville inte tro att det var sant. Jag har alltid satt personer med den förmågan högt upp på piedestal och vågade inte tro att jag hade förmågan. Men när en av sekreterarna på jobbet fick ont i ett knä hjälpte jag henne genom att sätta mina händer på hennes knä. Smärtan försvann! En hund som var döv på ena örat fick tillbaka sin hörsel efter att jag helat honom. Då insåg jag att det var sant, och det var ju bara att tacka och ta emot. 
Undan för undan spreds ryktet om hennes förmåga och fler och fler ville bli spådda och helade. 

- Jag spådde vänner och bekanta i några år. Det är väldigt intressant och jag kunde hjälpa många. Men genom korten får man veta både roliga och tråkiga saker, och då är det jobbigt att spå vänner så det gör jag helst inte. 
När andar kommer till Barbro i en seans visar de med väldigt tydliga tecken för att kunden ska förstå vem som kommer. 

- Vid ett tillfälle fick jag besök av en kvinna i 50-års åldern som haft en vän som hastigt gick bort. Jag fick kontakt med en ande som visade sig tydligt för mig och jag kunde beskriva hur hon såg ut och att hon såg väldigt ung ut trots att hon var i 50-års åldern. Jag kunde också se att hon hade ett barn i vardera hand. Plötsligt kände jag hur jag fick svårt att andas och hur munnen liksom fylldes av vatten. Jag sa åt kunden att ?det verkar som om hon drunknat?. Då började kunden att gråta. Det visades sig att kvinnan och de två barnen hade dött i flodvågskatastrofen. Min kund fick ställa frågor till sin vän och hon kunde berätta precis vad som hänt, var det hade varit och gjort, och hur det hela hade gått till. För min kund blev det här ett viktigt sätt att bearbeta sin sorg på. 

När hon kommer in i ett hus så använder hon sig av en pendel för att ta reda på om det finns några oroliga andar i huset. Om pendeln börjar svinga så är det tecken på att en ande finns där och på så sätt får hon kontakt. 

Jag börjar alltid vid dörren och går sedan igenom rum för rum tills jag hittar den oroliga anden. Jag får sedan kontakt och anden får berätta för mig vem den är. Ofta får jag så pass detaljerade beskrivning så att kunden kan ta reda på vem det är, jag får också uppgifter om saker som har hänt förr, som kunden sedan kan forska i. Och det visar sig stämma. Det hela slutar med att jag leder anden ut ur huset och in i andevärlden och på så sätt skapar lugn i huset. 

Barbro tycker att det är viktigt att bli av med oroliga andar som finns i huset, även om man inte uppfattar dem som obehagliga. Detta eftersom andar tar för mycket energi och skapa problem med sömn och relationer bland annat. 

En tid drev Barbro också företag för att kunna syssla med detta på heltid. Men efter ett halvår bestämde hon sig för att bara ha det som en hobbyverksamhet. Kanske framför allt för att hon kommit till insikt om att sin förmåga inte var något som hon ville ha som levebröd. 

Hon har även förmåga att trolla bort vårtor med en ramsa som hennes farfar lärde henne. Samma ramsa använder hon också kan hon även stanna blod.

Jag har en arbetskamrat som ofta blöder näsblod. En dag på jobbet satt jag och pratade i telefon när han kom in med blodet rinnande från näsan. Bara genom att jag spände ögonen i honom så slutade blodet att rinna. Det där brukar han ofta prata om i fikarummet, ler hon. 

Barbro Ljungberg sysslar också med regression vilket innebär att man under djup avslappning kan återvända till sin barndom och bearbeta jobbiga händelser. 

- Allt det här som jag gör har jag först provat på mig själv och på familj och vänner. Jag har själv varit en stor skeptiker men eftersom jag samtidigt så starkt känner att det är möjligt har jag ändå velat pröva mig fram. Och de kunder jag har hjälp har kunnat gå iväg som starkare och gladare människor. 

Barbro Ljungberg är medveten om att det finns skeptiker, som inte tror på att det går att få kontakt med personer på andra sidan. 
Jag har full förståelse för att människor inte tror på det som inte går att se. Men vi har ju fler sinnen än synen, det gäller bara att öppna sina sinnen så kan man ta emot det.

Artikel från NSD| 06-04-15  av Jeanette Bergström

      

                                                                                                                    


                                                                                                                        
                                                                                                                                      
Site Builder drivs av  Vistaprint